givemefuel

kände mig riktigt lycklig igår efter vårt besök hos morfar, han hade blivit av med respiratorn och han kunde äntligen prata när han ville. han skulle få lämna intensiven idag för han var inte längre i behov av intensivvård. ja vi var riktigt lyckliga allihop och det kändes äntligen som att allt gick åt rätt håll!
men den lyckan är som bortblåst idag... han blev akut dålig inatt/imorse. alla prover sjönk och nu ligger han än en gång nersövd och i respirator. läkarna vet fortfarande inte vad som hände, utredning pågår. det känns så sjukt orättvist nu. morfar höll på att stryka med för några veckor sedan, och lyckades efter alla omständigheter bli bättre och det började precis se ljust ut för honom igen. och då händer det igen, min älskade morfar förtjänar inte det här, han har mångamånga år kvar att leva, han har precis uppnått pensionsålder. usch det känns riktigt tungt nu. jag tror inte på någon gud, men jag ber ändå, hjälp min morfar!