givemefuel

Idag har jag kommit på att jag har blivit en gladare människa. Jag har märkt att jag blir överlycklig över småsakerna här i livet. Jag har även reflekterat över hur jag stör mig på alla människor som klagar över allt hela tiden, (ja, jag vet att jag är duktig på det jag med ibland, men jag har blivit bättre). Folk klagar över den där förbannade vintern, kylan, på att dom är sjuka o.s.v. o.s.v. Hallå? Det är februari, inget konstigt med snö&kyla då, visst det brukar inte vara så här kallt, men det är inte outhärdligt kallt, jag tycker att det är skönt ute. Folk är sjuka hela tiden (ja, det är jobbigt, det tycker jag med), men man behöver inte klaga över lite hosta och lite snor i näsan, när det finns människor som är riktigt sjuka alltså sjuka på riktigt runt omkring oss hela tiden. Nej, jag orkar inte höra på klageri längre och jag försöker så gott jag kan för att inte klaga själv, med det här menar jag inte att jag är bättre än någon annan utan det är en påminnelse till mig själv att livet är för kort för att klagas på hela tiden. Jag brukar ofta tittar ner på armen där jag tatuerat Life doesn't wait och vill anamma det på riktigt, samma gäller mitt motto: Vadfan gör det om hundra år? Ja det är så jag vill leva iaf. Det var väl det jag ville ha sagt idag. Nu ska jag fortsätta gosa med William. PUSSPUSS!