Tror inte på nåt: Stiko Per Larsson








Jag tror inte på nån När dom kallar oss mindre Jag tror på en vår Efter en kolsvart vinter Jag tror inte på yards Jag tror på meter Och jag tror på farsan Inte på hypade poeter Jag tror inte på bly eller hagel Jag tror inte på slump Jag tror på ödet Och jag tror inte på styrka eller svaghet Jag tror på norr, jag tror inte på söder Nej, hör på dig själv hur du slinter med orden Och hör på dig själv hur du slinter med orden Jag tror inte på gud Eller domedagsprofeter Jag tror på lyckan När folk minns vad jag heter Och jag tror på rött blod Och jag skrattar åt det blåa Jag tror inte på att vinna För jag kommer alltid tvåa Och jag tror inte på Schweiz Innan jag vart där Jag tror inte på att fylla det tömda glaset Och jag tror inte på att Springa för att glömma Jag tror på att stanna kvar, Stanna kvar och drömma Nej, hör på dig själv hur du slinter med orden Och hör på dig själv hur du slinter med orden Och du blir kvar här Jag tror inte på en tom rymd Jag tror på stjärnornas lyster Jag tror inte man ska gänga sig Med bästa polarns syster Och jag tror på blod, svett Och blanda det med tårar Ja jag tror inte man ska lyssna När dom kallar oss för dårar Nej, hör på dig själv hur du slinter med orden Och hör på dig själv hur du slinter med orden Och du blir kvar här Jag tror inte på nån När dom kallar oss mindre





Jag tror på en vår efter en kolsvart vinter


















Tentaplugg

jag är typ sämst på att skriva blogg emellanåt, men jag glömmer bort eller så har jag ingenting att skriva. just nu sitter jag iaf och tentapluggar över msn med liljestig. tenta på fredag, yiho! läser om farmakologi, psykiatri, neurologi och geriatrik, väldigt intressant och roligt faktiskt! det enda som är tråkigt är att jag inte har börjat pluggat tidigare, och då blir det lite jobbigt den sista veckan att lära sig allt. menmen, det är smällar man får ta.

nej nu måste jag fortsätta plugga, hejpa!


min vecka.

oj, vad tiden har gått fort. mycket har hänt sen sist. har hängt i örebro en hel del, sov hos mina snuffisar Linda&William tor-sön. detta inkluderade vinvinvin på torsdan, marieberg och fest på kåren på fredan med efterfest i lindas rum. på lördan var jag snorbakis, men hjälpte ändå janice(williams syster) att flytta, för att sedan börja festa igen, kräftskiva i korridoren. gggggrymt! massa roliga människor, massa dans, massa kräftor, skratt, sång och holabandola. trött som ett as åkte jag iaf hem till fagersta på söndan för att ha söndagsmys hos mina föräldrar och lillebroren i vanlig ordning. måndag, örebro igen, sov hos linda&william, tisdag hem, städa, plugga sova lite, hem till mamma&bror, hem till karin&magnus för idolmys och struntprat. onsdag örebro, och idolmys med karin. och nu sitter jag här. haha, kul inlägg. men nu vet ni vad jag har gjort sen sist jag skrev.

ha det gött!

grubblerier

Tog en promenad från tågstation tillsammans med Karin idag, och vi babblade om allt mellan himmel&jord, och det slutade med kaffe på hennes balkong för att fortsätta prata om allt&inget. Karin är verkligen en såndär underbar människa man kan prata om allt med, hon lyssnar, förstår, kommer med respons o.s.v. Jag tycker jättemycket om att prata med dig ska du veta! Hursomhelst så pratade vi mycket om framtiden, vilket stressar och skrämmer mig något enormt ibland. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag är rädd för vad gäller framtiden, men tanken att man inte har en jävla aning vad som kommer att ske är skrämmande på något sätt. Frågor och tankar som: Kommer jag leva singel hela livet? Kommer jag vilja arbeta som sjuksköterska när jag väl har pluggat klart? Vart kommer jag bo någonstans? Kommer jag bilda familj&hus? o.s.v... Självklart tror jag inte på att jag kommer vara singel hela mitt liv, men det är något jag tänker på ibland.

Något att som skrämmer mig mest av allt är döden. Det låter hemskt att jag går och tänker på döden, men jag har aldrig upplevt döden på väldigt nära håll, och jag vet att den dagen kommer att komma förr eller senare. Och den dagen vill jag aldrig uppleva. Jag är inte rädd att jag ska dö, utan att jag kommer att mista någon som jag håller kär. Vetinte hur eller varför jag har kommit att tänka på det här jätteofta, men det har väl slagit mig att döden är en del av livet, tragiskt nog. Och nu när det är val snart, så tycker jag att något parti ska ta bort döden, så att man kan leva i lugn och ro. Ja, det partiet skulle jag rösta på direkt.

Nu har jag fått ur mig lite skit som jag grubblar på. PUSSHEJ!

 

RSS 2.0