givemefuel

nu sitter jag och klipper sönder alla mina blombuketter från min student. istället för att ha dom hängandes någonstans, klipper jag sönder och grejar ner allt i en vas. det blir ett finare minne så. studenten var nog den bästa dagen i hela mitt liv, jag skulle vilja återuppleva den dagen 1000 gånger till.

nu kom jag och tänka på min krönika jag skrev på svenskan i april... så här har ni den.

Sjung om studentens lyckliga dagar?

Dagar rusar förbi och allt fler prov blir avklarade. I de stunder som skolan känns som jobbigast, drömmer jag mig bort till tisdagen den 3 juni 2008. Den dagen kommer att vara en milstolpe i livet, den dagen kommer mina tårar att strömma ner för kinderna av både lycka och sorg.

När jag fick svar om att jag hade kommit in på Europaskolan var jag lycklig och förväntansfull. Men skulle jag verkligen klara av det? Skulle jag klara av att flytta till en främmande stad helt ensam, jag var ju bara 16 år?

Jag har kämpat, skrattat, gråtit och festat mig igenom tre underbara år på Europaskolan, Strängnäs. Det har funnits de stunder jag skulle ha gjort vad som helst för att slippa skolan, slippa Strängnäs och bara strunta i allt. De stunder då jag bara ville flytta hem till min familj, min pojkvän och mina vänner i Fagersta. Samtidigt har jag verkligen trivts i Strängnäs, träffat fantastiska människor som jag aldrig någonsin vill släppa taget om, träffat vänner för livet. Tillsammans med mina vänner har jag tillbringat den roligaste tiden i mitt liv! Under dom här tre år har jag även vuxit som person och vunnit enorm erfarenhet.

Alla pratar om hur skönt det ska bli att ta studenten, alla pratar om hur skönt det ska bli att äntligen få slippa skolan. Men många glömmer bort hur tomt det kommer att kännas sen. Vänner som har tagit studenten ber mig att verkligen njuta av tiden som är kvar. I efterhand har dom ångrat att de inte njöt, att dom längtade sig igenom gymnasietiden. Nu har jag förstått vad dom menar, dagarna flyger snabbt förbi och allvaret närmar sig med skrämmande steg.

Jag är förväntansfull. Vad ska hända efter studenten? Jobba? Plugga vidare? Vad gör man om man inte går i skolan? Jag har gått i skolan i 12 år och jag vet hur man gör! Kommer jag att klara av att bli vuxen och möta ett nytt liv? En textrad ur en av Lars Winnerbäcks låtar, Tvivel, sätter ord på mina känslor kring studenten och allt vad det innebär:

Här står livet i farstun så nära inpå, men det är nåt som gnager ändå; det kallas tvivel, det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort som en fågel i bur, en obehaglig distans, en konstig känsla nånstans det känns tomt eller hur!

Jag kommer att fyllas av en enorm lättnad när studenten stundar, jag har klarat mig, jag har klarat av skolan! Men frågan jag ställer mig är om jag verkligen är redo att släppa taget om tre underbara år? Men whatever. Jag gör som Lasse Åberg i filmen Sällskapsresan; sträcker ut armarna, blundar och säger:

- Jag kan flyga, jag är inte rädd.