givemefuel

Jag längtar tills lördag! då ska jag nämligen på Sagas dop och sen på kvällen blir det utgång, Krunegård ska spela :) Men jag har inte hittat nån doppresent åt Saga än, nån som har förslag på vad man kan köpa? jag vill ge något som hon kan ha som minne för resten livet. jag vill ju att hon ska minnas tant Frida. någonting som verkligen betyder något, inte bara en present man ger bara för att man ska ge... om ni har någon bra idé på nån bra present, så hjälp mig!

Loving you isn't really something i should do,
shouldn't wanna spend my time with you,
i should try be strong.

Nu är jag rätt slut efter en tvådagarshelg med massa alkohol. Men jag har haft så jävla roligt! den här helgen måste vara en av de bästa på riktigt länge,,jag har skrattat och dansat hela helgen. sånt tycker vi om! förfest hemma hos Robyn&Mattias både fredag, lördag. i fredags drog vi ner till Olllaris och festade till med sjuäla massa jägermeister. inte så jävla smart drag av mig, eftersom jag jobba kl 7 dagen efter, men jag klarade av det. igår blev det GreenMan med Governor Andy, efter det blev efterpärla, sånt är najs, men jag var tyvärr lite för trötter.

Alltså en väldigt lyckad helg tillsammans med mina bästa <3

(en väldigt gammal bild på liz, millan, kacka och mig)

förstå om jag inte skulle ha mina underbara tjejer? vilka skulle då stå ut med min dåliga humor? vilka skulle älska mig bara för att jag är jag? vilka skulle då förgylla mina dagar?


PUSS!

nu sitter jag och klipper sönder alla mina blombuketter från min student. istället för att ha dom hängandes någonstans, klipper jag sönder och grejar ner allt i en vas. det blir ett finare minne så. studenten var nog den bästa dagen i hela mitt liv, jag skulle vilja återuppleva den dagen 1000 gånger till.

nu kom jag och tänka på min krönika jag skrev på svenskan i april... så här har ni den.

Sjung om studentens lyckliga dagar?

Dagar rusar förbi och allt fler prov blir avklarade. I de stunder som skolan känns som jobbigast, drömmer jag mig bort till tisdagen den 3 juni 2008. Den dagen kommer att vara en milstolpe i livet, den dagen kommer mina tårar att strömma ner för kinderna av både lycka och sorg.

När jag fick svar om att jag hade kommit in på Europaskolan var jag lycklig och förväntansfull. Men skulle jag verkligen klara av det? Skulle jag klara av att flytta till en främmande stad helt ensam, jag var ju bara 16 år?

Jag har kämpat, skrattat, gråtit och festat mig igenom tre underbara år på Europaskolan, Strängnäs. Det har funnits de stunder jag skulle ha gjort vad som helst för att slippa skolan, slippa Strängnäs och bara strunta i allt. De stunder då jag bara ville flytta hem till min familj, min pojkvän och mina vänner i Fagersta. Samtidigt har jag verkligen trivts i Strängnäs, träffat fantastiska människor som jag aldrig någonsin vill släppa taget om, träffat vänner för livet. Tillsammans med mina vänner har jag tillbringat den roligaste tiden i mitt liv! Under dom här tre år har jag även vuxit som person och vunnit enorm erfarenhet.

Alla pratar om hur skönt det ska bli att ta studenten, alla pratar om hur skönt det ska bli att äntligen få slippa skolan. Men många glömmer bort hur tomt det kommer att kännas sen. Vänner som har tagit studenten ber mig att verkligen njuta av tiden som är kvar. I efterhand har dom ångrat att de inte njöt, att dom längtade sig igenom gymnasietiden. Nu har jag förstått vad dom menar, dagarna flyger snabbt förbi och allvaret närmar sig med skrämmande steg.

Jag är förväntansfull. Vad ska hända efter studenten? Jobba? Plugga vidare? Vad gör man om man inte går i skolan? Jag har gått i skolan i 12 år och jag vet hur man gör! Kommer jag att klara av att bli vuxen och möta ett nytt liv? En textrad ur en av Lars Winnerbäcks låtar, Tvivel, sätter ord på mina känslor kring studenten och allt vad det innebär:

Här står livet i farstun så nära inpå, men det är nåt som gnager ändå; det kallas tvivel, det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dig bort som en fågel i bur, en obehaglig distans, en konstig känsla nånstans det känns tomt eller hur!

Jag kommer att fyllas av en enorm lättnad när studenten stundar, jag har klarat mig, jag har klarat av skolan! Men frågan jag ställer mig är om jag verkligen är redo att släppa taget om tre underbara år? Men whatever. Jag gör som Lasse Åberg i filmen Sällskapsresan; sträcker ut armarna, blundar och säger:

- Jag kan flyga, jag är inte rädd.

just nu verkar det vara trubbel lite överallt i den här stan. det väl lätt så när man bor i ett brukssamhälle med ca 13000 invånare. skitsnacket, rykterna och faktan forslas runt mellan människorna och ganska fort vet alla allt om alla. som många brukar säga om den här stan: Välkommen till Fagersta- det du inte vet om dig själv, vet alla andra. och det ligger nog någon slags sanning i det. För att ta ett exempel gick det rykten för ett tag sen att en vän till mig hade HIV, det gick så långt att min vän tillslut trodde på att han hade HIV, så han gick och gjorde ett test, vilket såklart visade sig vara negativt. liksom vad är det för mening att starta sådana rykten? om man nu känner för att starta ett rykte, kan man inte då välja att göra det hela mer realistiskt?

i Fagersta finns det en krog som alla går till, om man vill försöka undvika någon, så är det alltså inte så lätt. det enklaste är helt enkelt att strunta i att gå ut på krogen, men det blir ju alldeles för tråkigt. då går man ut iaf, och stöter ihop med de personer man helst vill undvika. och då har man ofta alkohol i kroppen och det blir tjafs, och så kan det antingen sluta som jag gjorde, utan framtänder, eller som det gjorde för ett tag sen utanför en pub i stan, skottlossning. eller så är det bara man-mot-manslagsmål, om vilken som är störst, bäst och vackrast. jag antar att det är samma sak i alla småstäder. men ändå finner jag tryggheten här, fagersta kommer alltid vara mitt hem, och jag kommer nog aldrig känna samma trygghet någon annanstans. även om jag inte känner mig speciellt trygg när jag går ensam om kvällarna, men det finns ändå alltid något att hålla fast vid. konstigtdetdär.

nu ska jag läsa Gynnings självbiografi- EGOGIRL, vet jag är efter som fan, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän jag köpte den häromdagen. boken är iaf ruskigt bra och jag gillar henne stenhårt! jag tycker om att läsa böcker har jag kommit på, ligga i sängen, med ett doftljus och en bra bok, ja det gillar jag!

nedanför inlägget, så brukar det stå massa reklam, och en av dem är: Gå ner 5 kg med Trimgel. jag har en ännu bättre bantningskur, slå ut tänderna så ni inte kan äta på några dagar, försök sedan sakta men säkert få i er lite mat, helst mixad mat med nacho cheese dip. det funkar! jag har tappat ett par kilo, så nu gäller det att fortsätta äta lite lagom med mat och inte nå jävla chips, vilket fortfarande är svårt för mig att äta. så Trimgel, kyss mis i arslet!

Innan jag kom på ett bloggnamn, så satt jag och diskuterade med min vän William (a.k.a mini-brownie, då han är en liten pygmé från Phillipinerna med en alldeles för stor nästa och krulligt hår) och bad han hjälpa mig. han gav mig förslag som: gunnarsöderberg.blogg.se, GWpersson.blogg.se, stjärtspringapålatin.blogg.se. jag fastnade aldrig för något av dem, men roligt var det. då bad jag honom att komma på ett namn som var kort och intensivt. då hade vi det: det skulle ha blivit williamspenis.blogg.se. det hade varit hur bra som helst, men tyvärr var det upptaget. fan.

Pratade med Johanna i telefon nyss, och då blir jag så glad! det är hemskt att vi inte kan träffas så ofta, så nu fick jag värsta suget att åka vlbussen till Köping imorn, bli upphämtad av Svetlana och åka raka vägen hem till Mags och Torsten. det skulle vara nå va? gosh, i miss you!