givemefuel

mitt superglada humör sjönk till botten, just nu känner jag bara för att gråta,gråta,gråta. det som hände den där lördagen med tänderna har orsakat mig så sjuklig ångest. det var nämligen en person som jag håller väldigtväldigt kärt om hjärtat som orsakade att mina tänder blev utslagna och det värsta är att den personen bara gick därifrån. men det känns ännu värre nu, polisen är inblandad och jag är kluven. jag kan fortfarande säga att jag älskar dig och mena det, samtidigt som jag aldrig mer vill se dig i ögonen. det som gör mest ont är att vi ska skiljas som ovänner. för jag antar det här verkligen blev slutet på vårt förhållande. vi har försökt ett tag nu att vara vänner, det har funkat till och från. och när det äntligen funkade igen, när jag äntligen fick se ditt riktiga jag, när jag äntligen kunde sitta och prata, sjunga och skratta tillsammans med dig helgen innan allt detta hände. när det äntligen inträffade, så blev allt förstört ännu en gång. jag hoppas att vi en dag kan förlåta varandra, att du en dag är min bästa vän igen. för det du har varit för mig under många år nu, så har ingen varit för mig, du har varit min bästa vän och min största kärlek.

förlåt för tråkig läsning, men kände att jag ville skriva av mig lite ångest...