givemefuel

jag har bestämt mig för att bli blond igen, så det första jag gör imorgon bitti är att beställa tid hos frisören.

jag, mamma och mormor var och hälsade på morfar idag. han har legat på sjukhuset i över två månader nu. han har gjort framsteg i sitt tillfrisknande, det blir några steg fram, sen blir det något steg bakåt och så har det sett ut hela tiden. men vi håller tummarna för vår älskade morfar, han är så stark och har en vilja som är sällsynt. det positiva idag var att vi fick reda på att han har varit utan respiratorn sedan fredagskväll. men han har fortfarande kvar tracken i halsen, vilket gör att han inte kan prata utan talkanyl. och det är jättejobbigt att inte förstå vad han vill säga när han inte har talkanylen, han blir frustrerad och vi blir frustrerade. när vi förstod vad han sa och när han hade talkanylen i så tjatade han om att åka hem. han ville åka hem till kärrbo nu, han frågade gång på gång när vi skulle åka, när ska jag åka hem? det är det som gör så ont. vi har inga svar på när han ska få åka hem, och det gör ont att förklara för honom gång på gång att han inte kan åka hem ännu.

jag ber hela tiden att någon snällasnälla gör att min älskade morfar blir frisk snarast!