givemefuel

Var nere hos dig idag morfar. Det är så fint på kyrkogården så här års. Man hör fåglarna och vattnet, ser solen skina, ser blommorna växa. Det var så skönt att sitta där på kanten av brunnen, filosofera, tända ljus för dig, och bara vara "tu man hand med dig". Snart kommer din gravsten, och jag antar att allt blir mer på riktigt då. Idag har det gått 6 månader sedan du vandrade vidare mot ett annat land, saknaden är fortfarande lika stor. Men någonstans lär man sig leva med det, för jag antar att det aldrig riktigt går att acceptera, eller att gå vidare ordentligt. Däremot kan man lära sig att hantera och leva med det. Och det är ett måste för att tiden ska gå, och för att man ska kunna leva livet och vara en lycklig människa. Jag är lycklig för det jag har och för det jag hade. Trots att jag samtidigt är olycklig i min lycka för att du inte längre finns hos oss. Det går inte att tacka dig för många gånger, så jag gör det igen. Tacktacktack för att du funnits i mitt liv ♥