givemefuel

det är ingen som sagt att livet ska vara lätt, och sanna mina ord, det är inte lätt. men samtidigt kan det vara så ljuvligt. det är definitivt inte lätt att heta Frida de dagar jag faller rakt ner i mitt sämsta&värsta humör. jag fattar inte hur det går till, jag försöker kontrollera det, och jag har blivit bättre, men inte bra. när jag är på det humöret så har jag bestämt mig för att vara sur och inget kan få mig gladare. då måste jag isolera mig, och hur lätt är det när jag för tillfället bor hos willi i en studentkorridor i ett rum på 18 kvadrat... jag måste liksom vänta ut mig själv, ha tårarna brännandes i ögonen och ha klumpen i magen ett bra tag innan jag kan andas ut och bli som folk igen. ja, jag är en jävligt konstig varelse, men som tur är händer detta inte allt för ofta. för det mesta är jag ju faktiskt jävligt glad, den roligaste jag vet och en livsnjutare på många sätt. rätta mig om jag har fel, men jag tror åtminstone att jag har en ganska god självkännedom och vet hur jag fungerar.