givemefuel

Hallihallå. Sitter och äter lite frukost i godan ro. Helgen har inte vart den bästa, det började ju i torsdags att jag fick lite allergireaktion, inte någon större fara tyckte jag, men jag mådde inte så bra, så vi bestämde oss för att åka hem från Sälen på fredagen, vilket är det bästa jag kunnat gjort. På lördagen börjar min reaktion bli ännu värre, svullnar upp i hela ansiktet framförallt pannan så jag ser ut som odjuret och avatar. Så då åkte jag in till akuten i Avesta, fick tabletter och det lugnade ner sig något. På söndag blossar det upp ännu aggressivare, blir helt röd i ansiktet, läppar, öron, haka, lite på halsen svullnar upp. Tar mig en tripp till akuten ännu en gång. Får en ny dos av kortison, men det vill inte riktigt gå över, men jag blir hemskickad ändå (skönt). Idag har det iaf lagt dig, är lite röd på vissa ställen och det kliar lite, men jag överlever. Hade feber hela natten, vilket har resulterat i att min förkylning är som bortblåst. Har även vart ner på apoteket och hämtat ut mer kortison som jag ska äta i några dagar så att det ger sig nån gång. Sen fick jag en tid på lasarettet den 28 (!), för utredning av allergi så jag får reda på vad det är som spökar. Känns väldigt långt bort med en tid den 28:e, men jag orkar inte ens bli upprörd den här gången... Men när jag skulle sova inatt var jag faktiskt rädd att reaktionen skulle leta sig ner i svalget på mig och attackera min andning, men det gav sig efter tag, för det kändes som att någon var hos mig hela natten och tittade till mig. Var det du morfar? Jag vet att både lillebror och mamma var in och kollade så jag andades, men jag kände någon slags trygghet under hela natten, precis som att det var någon som såg till att jag skulle få sova i lugn&ro.