givemefuel

Lyssnade på Mia Skäringers och Klara Zimmermans sommar i P1 häromdagen, sjukt bra program som jag tycker ni borde lyssna på. Det är bara ladda hem SRappen och ladda ner gamla program. Klara satte ord på mina känslor när det kommer till singellivet. Ska försöka sammanfatta en del av det hon säger i programmet. Singellivet är inget party, när man sitter i taxin mitt i natten på väg hem från krogen med ett besviket hjärta. Nejdu, ingen kille den här helgen heller... Och när man sitter där besviken, trött och full så inser man att man inte ens ville gå ut på krogen. Man hade så mycket hellre lagt sig i sängen kl 22 i en dubbelsäng tillsammas med någon annan. Och folk frågar, varför träffar du inte nån? Är det inte dags nu?

Det är de frågorna som får en att kräkas lite och att känna sig ytterliggare lite värdelös. Ja, Frida, när fan ska du träffa någon? På riktigt, tänk om det aldrig händer? För det är ju så, alla hittar inte någon. Jag kanske är en av dem? Ja, nu ska jag inte vara så där krass, men man vet ju aldrig. Just nu har jag faktiskt inga problem med att vara själv, jag trivs med mig själv (ja, eller för det mesta åtminstone), men jag måste erkänna att det skulle vara skönt att ha någon att kramas med. Jag har liksom gjort singellivet i snart 4½ år och jag känner att det räcker nu. Haha, herregud vad kärlekskrank jag blev då, men det skiter jag i, för jag blir kärlekskrank då och då, och allra helst på hösten och när de allra flesta jag känner är ett par, vissa förlovade eller gifta och har barn. Nåja, en vacker dag Frida, en vacker dag...